I det här avsnittet kommer vi att gå igenom Gouldsamadinens kost. Jag kommer ge tips och råd utifrån min egen erfarenhet så väl som information från annat håll. De som håller på med fåglar vet att det sällan finns bara ett rätt. Det finns antagligen lika många rätta sätt som det finns fågelägare där ute. Men det finns dock några grundläggande saker att ta i beaktning när man utfordrar sina finkar och Goulds.

Frö och fröblandningar:

Fröblandningar:

Den grundläggande delen av en finks kost bör bestå av en bra fröblandning. Detta är den största hörnstenen och är något de bör ha fri tillgång till. Exakt vilken fröblandning som är den bästa är nog ganska personligt. Här hemma utfordrar jag alla mina finkar med samma blandning, eftersom de bor ihop. Då jag har kanarier brukar jag blanda kanariefröblandning och vanlig finkblandning. Jag kör med redan färdiga fröblandningar då jag upplever att detta fungerar bra för mig, men jag vet många som blandar sin egen blandning. Du får känna dig fram vad som funkar bäst för dig och dina fåglar.

En fröblandning innehåller ofta: Gul hirs, kanariefrö, vit hirs, svart hirs, röd hirs, gul hirs, nigerfrö och rovfrö.

Hirskolvar:

Utöver en bra fröblandning är det mycket uppskattat med hirskolvar, såväl gula som röda. Detta är ett bra sätt att aktivera sina fåglar på, och framför allt mina Gouldsamadiner verkar uppskatta hirskolven. Då de naturligt till stor del äter gräsfrö så stimulerar hirskolven deras naturliga beteende och de hänger mer än gärna upp och ner och äter på kolven.

Hirskolv är en stor favorit!

Grässtrån:

På sommaren plockar jag ofta långa färska grässtrån (självklart långt ifrån trafikerade vägar). Detta är också mycket uppskattat av så väl Kanarierna som Måsfinkarna och Gouldsen, och erbjuder en variation i kosten. Gräset binder jag ihop i knippen och hänger ifrån taket med axen neråt och där hänger dom gladeligen och smaskar i sig.

Groddade frö:

En annan viktig del i dina fåglars kost bör vara groddade frön. Dessa kan du göra av din vanliga fröblandning. Vad du gör är helt enkel att du blötlägger frön och låter dem gro tills ett litet skott börjar titta fram på fröt. Skillnaden mellan torra frön och frön som fått börja gro är att de groddade fröerna fulkomligt exploderar av nyttiga mineraler och näringsämnen som inte finns på samma sätt i torkade frön.

Speciellt viktigt med groddade frön är det när du matar upp dina fåglar inför en häckning, samt under perioden då föräldrarna matar upp sina ungar. Men det går fint att erbjuda groddade frön året runt någon gång i veckan eller varannan för att öka under ovan nända perioder. Groddade frön är mycket nyttiga utan att innehålla lika mycket fett som torra frön gör.

När ett frö skall börja gro samlar det all energi som finns i fröet för att påbörja grodden, då förbränns fettet i fröt och vitaminer och mineraler bildas. Så fort det kommit igång att växa förbränns en hel del vitaminer också, därför är det precis när det börjat gro men inte börjat växa det är som allra nyttigast. Låt alltså inte fröna få långa gröna groddar, utan servera dem när du precis kan ana att den lilla svansen kommit ut.

Recept groddade frö:

Tag ca ½ msk torra frön från den vanliga fröblandningen per fink.
Skölj fröna noggrant i ljummet vatten, flera gånger.
Lägg fröna i blöt i 24h i tex en glasburk.
Skölj efter 24h mycket noggrant igen.
Lägg fröna på en tallrik i ca 12h, då bör du se att fröna börjar utveckla små svansar.
Skölj då noggrant igen och servera till dina finkar. Du kan göra groddar till två serveringar på en gång, groddarna förvaras då i kylskåp i max fyra dagar. Förvarar du groddarna i kylskåp bör du skölja dem flera gånger under tiden de står i kylen, för att undvika att de blir dåliga. Tänk på att skölja dem precis innan du serverar dem.

Jag kan säga att mina finkar inte varit särskillt glada i groddade frön från början och det är olika från fågel till fågel hur intresserade de är att lära sig äta nya saker (beror mycket på vad de fått lära sig att äta som små), men fortsätt att servera det till dem och plocka bort dom efter några timmar, så kommer de tillslut att våga smaka på det och älska det!

Äggfoder:

Äggfoder är ett kosttillskott eller kraftfoder som man med fördel ger när man matar upp fåglar inför häckning samt till ungfåglar och under ruggningsperioder. Äggfodret förser fågeln med mycket energi och är bäst lämpat att ge när den behöver extra energi och under perioder i livet som är extra påfrestande för fågeln som under ruggningen då fågeln byter alla sina fjädrar eller under parningssäsongen. Äggfoder finns att köpa i zooaffärer eller så kan man göra sitt egna.

Jag kokar då och då ett ägg till mina fåglar och detta uppskattas utan måtta. Jag kokar ägget tills det är hårdkokt och mosar det sedan grovt med skal och allt. Röran lägger jag i en egen skål och plockar bort det överblivna efter några timmar så det inte skall bli dåligt. Har du inte så många fåglar går det bra att ge dom ett halvt ägg eller mindre och spara resten i kylen några dagar. Ägget förser fåglarna med mycket energi så väl som kalcium från äggskalet. Varför inte koka ett extra ägg till fåglarna när du kokar ditt frukostägg?

Grönsaker och frukt:

Grönsaker är både ett nödvändigt och uppskattat tillskott i Gouldsamadinens kost. I grönsaker finns massa nyttigheter som hjälper dina fåglar att må bra och njuta av tillvaron. Ingen fågel mår bra av att enbart äta fröblandningar, även om de troligtvis kommer att överleva på detta. Grönsaker som färsk spinat, vattenkrasse och sallad kommer att tillgodo se Gouldsamadinens behov av tex E-vitamin. Var dock medveten om att för mycket sallad kan orsaka diarré hos dina fåglar och inte bör ges på daglig basis. Jag ger även ändra grönsaker som färsk brockoli, ärtor, riven morot och blomkål.

Frukter som jag brukar ge mina fåglar är: banan, äpple, päron, apelsin, klementin, plommon mm.

Frukt och grönt brukar inte vara några större problem att lära sina fåglar att tycka om, men precis som med annan mat som för fågeln är okänd sedan tidigare kan de vara lite krångliga i början.

Att fåglar ibland kan upplevas vara lite räddhågsna när det kommer till att smaka på ny mat kan troligtvis bero på att de inte kan känna smaken på det de äter förän de har svalt maten halvvägs, och det är ju såklart inte någon bra idé i naturen att smaka på saker hejvillt om man inte kan spotta ut det, utan redan svalt det när man känner vad det smakar.

En festlig tallrik med godsaker som banan, sallad, riven morot och
groddade frön är alltid uppskattat och riktigt nyttigt!

Jod:

Gouldsamadinen och andra australiensiska finkar har ett större behov av jod än många andra finkar. Jodbrist är relativt vanligt hos gouldsamadiner och bör tillgodoses genom kosten. Jodbrist kan yttra sig på flera olika sätt, de vanligaste är problem att få fjädrarna på huvudet att växa ut efter ruggningen eller att honan tappar sina fjädrar på huvudet under parningssäsongen, vilket resulterar i delvis eller helt skalliga fåglar. Jod behövs för att fågelns sköldkörtel skall fungera som den skall. Jodbrist kan även vara den bakomliggande faktorn om man har problem med fåglarna under häckningen, så som hög dödlighet i kullarna, plötslig död i ungfåglar eller lågt antal lagda ägg, men det kan även finnas andra bakomliggande faktorer till det här. Andra finkar och fåglar kan också få jodbrist så det är inte unikt för gouldsamadinen, men de verkar känsligare än andra för jodbrist.

Har du gouldsamadiner som tappar huvudfjädrarna eller ser risiga ut i fjäderdräkten under häckning så bör du fundera på jodbrist. Mer om joddbrist kan du hitta under länken sjukdomar.

Jod kan tillföras i kosten på flera olika sätt och det gäller att hitta vad som passar dig och din fågel, men glöm absolut inte bort joden, många problem kan lösas genom att öka fågels jodintag. Här följer några exempel på jodkällor.

Kelppulver:

Kelppulver kan köpas på hälsokostaffären och är ett brunt pulver. Kelp är en brunalg som är mycket näringsrik och innehåller bland annat K-vitamin, antioxidanter, magnesium, kalcium, järn och jod. Strö en knivsudd av kelppulvret över maten (med fördel blötare mat för att få pulvret att verkligen följa med maten ner i magen och inte bara lägga sig i botten av skålen). Du behöver inte ge kelppulver varje dag, men hyfsat ofta och regelbundet, kanske en gång i veckan eller två. Nackdelen med kelppulver är att det har en ganska stark smak och man måste vänja fåglarna vid det.

Bordssalt med jod:

I Sverige tillsätter vi jod i saltet för att motverka struma. Vanligt bordssalt kan därför tillgodose fåglarnas behov av jod. Häll en liten hög med salt i ena burhörnet eller häll lite i en skål. Fåglarna kommer flyga dit och picka upp några korn när dom känner för det. Nakdelen är väl egentligen att man inte riktigt kan kontrollera så att alla får i sig det. Jag har provat det här hemma och de allra flesta flög dit och knaprade i sig några korn då och då. Ett gamalt husmorsknep!

Nyodex:

Nyodex är ett joderat gurgelvatten för människor och används främst vid förkylningssymptom i mun och svalg. Man kan använda denna lösning att skölja ur vattenflaskorna med för att få en liten del av joden att fastna på flaskväggens insida. Denna jod blandas sedan ut i vattnet som fåglarna dricker. Skölj ur flaskan och rengör den som vanligt, fyll sedan halva flaskan med vatten och droppa i några droppar av nyodex i vattnet. Skaka flaskan ordentligt och häll ut lösningen i vasken. Fyll sedan vattenflaskan med vatten och servera till fåglarna.

Bläckfiskben:

Bläckfiskben finns att köpa i zooaffären och den ger inte bara fåglarna jod utan även kalcium. Ett bläckfiskben bör alltid finnas i buren eller voljären för fri tillgång. Man kan mala ner bläckfiskben till ett pulver som man sedan strör över maten för att öka deras intag och försäkra sig om att fåglarna får i sig tillräckligt. Även här bör det strös över blöt mat för att försäkra att de får i sig det.

Det finns även andra specialprodukter ute i handeln som kan tillgodose jodbehovet eller så kan man kan kontakta sin veterinär för att få olika typer av jodlösningar. Vad du väljer är upp till dig, men glöm inte av joden!

Andra vitaminer och mineraler:

Det finns en uppsjö av olika mineraler och vitaminer till fåglar i handeln. Det är viktigt att försöka tillgodose fåglarnas behov av dessa, och hur man gör det är personligt. Man får tänka på att i naturen kan fågeln för det mesta bestämma vad den skall äta och när och på så vis få i sig så mycket av alla viktiga vitaminer och mineraler som möjligt. I fångenskap har man berövat fågeln dess naturliga val av föda och det är då lätt att missa något som är viktigt för fågeln.

D-vitamin:

D-vitamin finns i två former, D2 och D3 och fåglar behöver främst formen D3. Fåglar som får vistas utomhus minst en timme om dagen klarar av att med hjälp av solens ultravioletta strålar producera tillräckligt med D3 för att inte behöva något tillskott i maten, men de flesta fåglar sitter innomhus i sverige (och såklart ännu mer under vår kalla vinter). Soljus som filtreras genom ett fönsterglas fungerar tyvärr inte heller. Anledningen till att vitamin D3 är så viktig för fåglar är att denna vitamin behövs för att fågeln skall kunna ta upp kalciumet som är så viktigt för dem. Symptom på brist av D3 kan tex vara mjuka skal på deras ägg och färre ägg vid häckning.

Fiskleverolja innehåller både A-vitamin och den välbehövliga D-vitaminen. Det finns även vitamintillskott som kan tillgodose D-vitaminen samt speciella lampor (du kan läsa mer om belysning under fliken burar).

Var försiktig dock när du ger dina fåglar D3 vitamintillskott, för även om det är en mycket viktig vitamin för fåglar, är det dessutom en av få vitaminer som lätt kan överdoseras och ge förgiftning. Så följ alltid doseringsanvisningarna på preparat med vitamin D3.

Tillsist:

Om du är ny på det här med fåglar så kan det kännas som en hel vetenskap med allt som skall tillgodoses till höger och vänster. Det låter krångligt men när man kommer in i det och vet vad som behövs så blir det del av den dagliga rutinen. Du kommer att hitta den fröblandning du gillar och behöver inte tänka så mycker mer på det. Du kommer köpa hirskolvar när du ändå köper frö. Du kommer slänga till fåglarna lite grönsaker när du lagar mat till dig själv, koka ett extra ägg till frukosten. Det kommer gå av bara farten att hälla över lite kelppulver på ägget innan du serverar det, eller skölja flaskan med nyodex när du ändå byter vatten bara för att det är en vana och du har det hemma! Du kommer tycka det är lite krångligt att grodda frön första gångerna, men sen gör du det medan du väntar på att kaffekokaren skall bli klar...

Det är inte komplicerat, det handlar bara om att göra det till en del av din rutin kring fåglarna. Du skall ju ändå ge dom mat och vatten varje dag, och då är inte det lilla extra så jobbigt. I gengäld får du friska, välmående fåglar som du kan njuta av länge!

Informationen är hämtad från/ytterligare läsning:

 http://en.wikipedia.org/wiki/Vitamin_D

http://www.ladygouldianfinch.com/features_vitamind.php

http://www.ladygouldianfinch.com/features_finchfood.php

http://www.zoonen.com/forum/visadiskussion.asp?oid=3068317

http://sv.wikipedia.org/wiki/Jod

http://en.wikipedia.org/wiki/Cuttlebone

http://www.ladygouldianfinch.com/features_egg-softfood.php

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kelp

 http://www.lakemedelsverket.se/SPC_PIL/Pdf/vumspc/Nyodex%20gurgelvatten.pdf