Uppfödning
Vill du låta dina fåglar häcka? Vill du få ta del av naturens mirakel och följa utvecklingen från ägg till fullfjädrad fågel? Då har du hittat till rätt sida! Här nedan följer teknisk information så väl som tips och trix.
I vilken miljö du låter dina Gouldsamadiner häcka, beror givetvis på hur du brukar hålla dina fåglar. Man kan antingen välja att separera det par du vill häcka från sin flock (eller så har du bara ett par), eller så väljer du att låta dem häcka i sin voljär tillsammans med sina voljärkompisar. Det råder delad mening om vad som fungerar bäst. Vissa tycker det är lättare att hålla koll på sina häckande par om man lyfter ut dem från voljären och placerar dem ensamma, medans andra når bra resultat när dom håller dem i voljären. Vad man bör vara medveten om är dock att det är svårt att hålla koll på vilka fåglar som bildar par i en voljär, så är man intresserad av vissa färger eller genetiska linjer, så bör man separera det tänkta paret från flocken och då gärna utom hörhåll från de andra.
Ung gouldsamadin som ännu inte färgat ut i sina vuxen färger. Just denna lilla sötnosen är en blåryggad svarthuvad hane kläckt i maj 2011. Man kan börja ana lite blått på hans rygg...
När häckar Gouldsamadiner?
Rent naturligt häckar gouldsamadinen under den australiensiska sommaren, vilket innebär våran vinter, från december till februari. Det råder även här, som med så mycket annat, delade meningar om när den bästa tiden för häckning av gouldsamadiner i Sverige är. De blir helt klart triggade av de längre och ljusare dagarna under den svenska sommaren, men vissa menar ändå att de instinktivt känner sig mer redo under vår vinter. Det är svårt att säga om det finns något rätt eller fel. Men om du förser dina fåglar med bra fullspektrum belysning (läs mer under fliken burar) så kan det säkert vara så att de häckar bra under vintern. Vissa uppfödare menar att dåliga kullar under sommaren kan vara ett tecken på att det är fel tid för häckning. Det är dock vanligt att man häckar gouldsamadiner under vinterhalvåret.
Förberedelser:
Innan du sätter in ett bo till dina gouldsamadiner måste du förbereda dina fåglar inför den fysiska utmaning det innebär att lägga ägg och uppfostra ungar. Det är en ordentlig kraftansamling som krävs för att ditt häckpar skall klara sig igenom utan att bli allt för negativt påverkade. Man behöver så att säga mata upp fåglarna innan, så att de är fullproppade med massor av energi. Om man har problem under häckningen av sina fåglar beror detta ofta på vitaminbrister. Att fågelungar dör kort efter att de lämnat boet kan också vara en indikation på att föräldrarna inte varit tillräckligt starka eller haft brist på viktiga vitaminer och mineraler.
Gouldsamadinen äter ungefär 30% av sin kropsvikt varje dag. Dieten bör bestå av dessa sex näringsgrupper: protein, kolhydrater, fett, vitaminer, mineraler och vatten.
Kosten du erbjuder dina finkar skiljer sig inte så mycket från vad du brukar ge dom, förutom att du bör öka intaget av vissa delar under denna period. Kosten bör under uppmatningen samt häckningsperioden bestå av vanlig finkblandning, groddade frö, äggfoder och/eller kokt ägg, mörkgröna bladgrönsaker som spenat, flytande vitaminer och mineraler i vattnet två gånger i veckan, extra kalcium som krossat bläckfiskben och fiskleverolja. Till skillnad från andra delar av året bör du servera häckande fåglar äggfoder eller kokt ägg varje dag för att öka proteinintaget. Du bör även erbjuda groddade frön mer frekvent, samt gärna öka upp kalciumhalten i fodret genom att krossa bläckfiskben eller ge mycket äggskal. Du kan även erbjuda fiskleverolja till fåglarna, men enbart i små mängder ca två gånger i veckan (för mycket fett är inte heller bra då de kan bli feta). Du ger helt enkelt ditt häckpar tillgång till alla dessa näringsgrupper i stort sett varje dag i motsats till annars då du erbjuder ägg, grönsaker, groddade frön och frukt då och då, mer sporadiskt.
Börja uppmatningen 3-4 veckor innan du planerar att sätta in boet och du kommer märka ett ökat intresse från fåglarna att dansa för varandra då den ökade näringen i fodret kommer trigga deras häckningsbeteende.
Vilket bo?
I naturen bygger gouldsamadinen sitt bo i ihåliga trädstammar och liknande, och de föredrar naturligt helt klart lite större bon. Jag vet dock att man absolut kan lyckas väl med så kallade kanariereden och halvtäckta korgreden men jag skulle personligen rekommendera ett bo av den större sorten till gouldsamadiner, typ ett parakitbo. Gouldsamadiner bygger i boet som en entrédel och innanför den en bodel där de lägger sina ägg. De kan ibland vara så att de är ganska dåliga på att bygga bo, men detta varierar från individ till individ. En av anledningarna till att de ibland kan vara lite dåliga bobyggare kan bero på att de i naturen sällan behöver bygga så mycket på sina bon, då de naturligt är mer ombonade än våra fabrikstillverkade. Oftast blir de bättre ju fler gånger de gör det, men jag tycker man bör hjälpa dem lite på traven i början och inte sätta in ett helt tomt bo. Lägg gärna in lite bomaterial tex kokosfibrer i boet, som du formar till två små skålar bredvid varandra. På detta sätt har de lite att börja med. Sedan förser du dem med bomaterial i buren som de kan fortsätta att bygga med. Ibland drar de loss lite tidningspapper, fjädrar och annat de tycker passar i boet.
Ljus och temperatur:
Temperaturen bör vara mellan 23-25 grader under häckningen. Detta är de absolut mest fördelaktiga temperaturerna, men man kan ha lycka med lägre temperaturer. Har man svårt för att få till så här höga temperaturer (om man tex har buren i sin lägenhet eller hus) kan man öka temperaturen vid buren med hjälp av en extra lampa.
Luftfuktigheten bör ligga på minst 50-65%, vilket oftast inte är något problem i Sverige, men vid extremt kalla vintrar med minusgrader kan det vara fördelaktigt med en luftfuktare nära buren.
Ljuset är en mycket viktig faktor för att få igång dina fåglar och få dem i häckning. Ca 14 timmar solljus per dag är att rekommendera under häckningen, alternativt 14 timmar med fullspektrumbelysning innomhus. Använd gärna en timer om du tycker det är svårt att komma ihåg att tända och släcka lampan.
Låt skådespelet börja!
När du presenterar boet för dina gouldsamadiner dröjer det inte lång tid innan de nyfiket undersöker boet och inspekterar så att det inte är någon annan där i. De väser till varandra och verkar i det närmsta diskutera om det är en bra boplats. Det är ofta hanen som bygger på boet, och honan som inspekterar att allt utförs till hennes belåtenhet. Men det förekommer absolut att de hjälps åt med bygget.
Själva parningen äger rum inne i boet, varför man sällan vet exakt när dem parat sig, och kort där efter börjar honan lägga sina ägg i den inre bohålan. Honan lägger ett ägg om dagen (oftast tidig morgon) och börjar som regel inte ruva på äggen förrän 3-4 ägg är lagda. Detta beror på att det annars kan skilja så mycket som en vecka mellan kläckningen av äggen. Normalt lägger honan mellan 4-7 ägg som är vita.
Honan och hanen turas om att ruva äggen under dagen, medans honan oftast ruvar äggen under natten då hanen sover utanför boet. Det förekommer att de båda stannar i boet under natten. Äggen ruvas i ca 14 dagar.
Undvik att störa gouldsamadinerna under denna period, då de kan vara mycket känsliga för stress och för mycket störningsmoment kan innebära att de överger sina ungar eller kastar ut de ofärdiga ungarna ur boet. Ett bo som hängs utanför buren med öppningen in i buren är att föredra (gärna med ett tak som går att öppna), då man relativt snabbt och utan att stoppa in händerna i buren, kan kontrollera hur allt gå i boet. Det kan vara mycket frestande att kika i boet ofta, men man bör försöka hålla nere det så mycket som möjligt.
Här är tre stycken nyckläckta gouldsamadiner. Ungen i mitten är en normalfärgad medans de två på var sida är gulryggade. Detta kan man bland annat se på färgen över ögonen som är mörkare på normalfärgade. De här små liven har en lång resa kvar till vuxna fåglar men med lite tur och bra mat till föräldrarna så skall nog allt gå bra.
Här är ungarna ca 9-10 dagar gamla och man börjar se fjädrarna komma fram på vingarna. De har även börjat öppna ögonen.
Här är en av ungarna vid ca 15 dagars ålder. De växer som ogräs när de är små. Här håller jag en av dem i handen då jag ringmärkt ungarna för att snabbt och lätt kunna identifiera dem när de växer upp och flyttar in med de andra fåglarna. Det blir också lättare att hålla koll så att man inte parar ihop dem med någon besläktad fågel i framtiden.
Ungarna i boet vid ca 18 dagars ålder. De utvecklas fint och har snart fått sina fjädrar. Ungen i mitten ligger några dagar efter de andra i utvecklingen och har därför inte fått lika mycket fjädrar. Om några dagar vid 21-25 dagars ålder kommer ungarna att lämna boet och matte kan titta på de små liven lite oftare:)
När äggen kläcks är ungarna helt nakna och ögonen är stängda. De öppnar ögonen efter runt 6 dagar och runt dag 9-10 kan man börja se de första fjädrarna på ungarna.
Från att ungarna kläcks till att de lämnar boet tar det ungefär 21 dagar. Ungarna är då fullt fjädrade och olivgröna/grå till färgen. Under denna tiden turas föräldrarna om att mata ungarna.
Föräldrarna matar ungarna i ca 3 veckor efter att de lämnat boet, ibland mer, ibland mindre. Man skall aldrig separera ungarna från sina föräldrar förrän man ser att de dricker och äter själva. Ibland blir ungarna jagade av sina föräldrar när det börjar bli dags att lämna dem, men om det går att ha kvar ungarna hos sina föräldrar lite längre är det bra då de får lära sig många nyttiga saker av sina föräldrar. Om man tar en andra kull på sina fåglar direkt efter den första (vilket paret själva brukar vilja göra) så är det nyttigt om förra kullens ungar får vara med under denna process då de lär sig hur de själva skall göra när de blir föräldrar, men det är inte alltid det går!
Jag personligen tycker inte man skall ta mer än två kullar på raken på sina fåglar, men vissa tycker det är okej med tre. Det viktigaste är att hela tiden hålla koll på hur föräldrarna mår och hur de ser ut (viktigt att de hela tiden är vid god vigör).
När man flyttar ungarna från föräldrarna kan det vara en god idé att placera dem med några äldre gouldsamadiner som kan lära dem hur man bäst är en gouldsamadin.
Det är en tuff period de unga gouldsamadinerna har framför sig. Den absolut största delen av gouldsamadiner som dör är ungfåglar som inte gått igenom sin första ruggning. Man kan andas ut först när de lyckats ta sig igenom sin första ruggning, när de färgar ut till sina vuxenfärger. Under perioden fram till och under ruggningen bör man fortsätta mata sina ungfåglar med extra näringrik mat, samma som du gett under uppmatningen och häckningen och se till så att de får möjlighet att röra på sig mycket.
Flytta aldrig dina ungfåglar till ett nytt hem innan de färgat ut, eftersom en flytt innebär stora påfrestningar och mycket stress. Man skall heller aldrig köpa Gouldsamadiner som inte färgat ut eller är på god väg att färga ut.
Ungfåglar som utsatts för stress under sin första ruggning kan ibland fastna i ruggningen. Detta innebär att de kanske inte färgar ut helt till vuxenfärger, utan fortsätter ha lite gamla fjädrar kvar (oftast på huvudet), de ser lite skamfilade ut och är inte lika vackra som de som färgar ut helt, men detta brukar försvinna när de går igenom sin andra ruggning året efter.
Livscykeln
| Antal ägg: | 3-7 ägg (4-6 är vanligast) |
| Ruvning: | Påbörjas oftast efter att tre eller fler ägg är ladga |
| Kläckning: | Efter 14-16 dagars ruvning |
| Lämnar boet: | Vid ca 21 dagars ålder |
| avvänjda: | Vid ca 6 veckors ålder, eller 3 veckor efter de lämnat boet |
| Ruggning: | Första ruggningen kan börja så tidigt som vid 8-10 veckors ålder |
| Ruggning färdig: | Vid ca 5-6 månaders ålder (ibland så tidigt som vid 14-16 veckors ålder) |
| Könsmognad: | Även om Gouldsamadiner ibland blir könsmogna innan de fått sina vuxen fjädrar är det inte rekommenderat att låta dem häcka innan de är ungefär ett år eller strax under. |
Belysa äggen:
Man kan belysa gouldsamadinernas ägg efter 5 dagars ruvning eller mer för att se om de är befruktade. Man håller då upp äggen mot en ljuskälla (den får inte vara för varm) och kan då urskilja små tunna röda blodkärl inuti ägget om det är befruktat. Kan man bara se en gula och en liten luftficka så innebär det att ägget inte är befruktat.
Om flera eller alla äggen inte verkar vara befruktade kan det innebära att något näringsämne saknas föräldrarna.
Vill ni läsa mer om att belysa ägg så rekommenderar jag denna sida:
http://www.gouldianfinch.info/breeding/eggs.htm
Sammanfattning:
Att gouldsamadiner kan vara lite svårare än andra finkar brukar vara som mest tydligt vid häckning. Att få till exempel zebrafinkar eller måsfinkar att föröka sig kan vara relativt enkelt. Det blir tydligt att man gjort något fel med gouldsamadinerna när de har svårt för att producera friska ungar, eller ens fertila ägg. Man får då sätta sig ner och fundera på hur man gjort och vad man kunde gjort annorlunda. Vad har man missat? Hur gjorde jag med maten? vad var det som gick fel? Tunna äggskal? Kastar ut sina ungar ur boet? ungarna dör efter att de lämnat boet? Värpnöd? Sen får man utvärdera vad som kan vara de bakomliggande faktorerna. Låt dina fåglar vila en period och låt dem få återhämta sig ordentligt innan du provar igen, och förändra då de saker du tror resulterade i problem förra gången. Jag skulle gissa att de allra flesta som ger sig på att föda upp gouldsamadiner har sprungit på sina nitar, det gäller bara att lära sig av sina misstag och hålla ett öga på sina fåglar så att man snabbt kan upptäcka problem.
Informationen är hämtad från/fortsatt läsning:
http://www.gouldianfinch.info/breeding/eggs.htm
http://www.thegouldianfinch.com/breeding_gouldian_finches.html
http://www.ladygouldianfinch-ca.com/Gouldian-Breeding-FAQ.html
http://www.gouldianfinch.info/breeding/setup.htm
http://www.gouldianfinch.info/breeding/life_cycle.htm
http://www.ladygouldianfinch.com/features_breeding1.php
http://www.ladygouldianfinch.com/features_breeding2.php
http://www.123minsida.se/gouldsamadin/13292790
